Lina- Hobbyfilosofi

Ikväll har jag haft myskväll med en god vän vid namn Pernilla. Vi spelade nintendo wii, mariocart och såg ashäftiga ut med rattarna i luften och tungan sådär koncentrerat utanför munnen. Sedan spelade vi Guitarr Hero. D'r stod vi 20 och 21 år gamla, min bror som äger spelet fanns inte på tal att han skulle få vara med. Nej, för då får man ju vänta ännu längre på att få lira. Jag känner att jag koncentrerar mig lite mer än den där blonda tjejen från Tornabacke. Hon gungar i takt på ett oseriöst sätt. Jag däremot rockar och koncentrerar mig. I smyg låtsas jag lite att jag är rockstjärna och står på en stor scen någonstans inför massiv publik. När låten är slut vill jag kasta gitarren, slita av mig tröjan och skrika rocknroll och göra tecken åt alla. Men givetvis tyglar jag mig. Jag förstår väl att det inte passar sig.

Sedan käkade vi popcorn och såg en mycket märklig film. Men vad gjorde det.
Jag och Pernilla har det alltid trevligt när vi ses, vi har kännt varandra mycket länge. Det var hon jag tog mina första tjyvbloss med i skogen, bakom hennes hus. Det var hon jag blev full ihop med första gången. Vi kommer alltid överens. Fast när vi var mindre bråkade vi, minns ni de bråken man hade när det hela slutade med att den andra gick hem? Det har h'nt oss många gånger. Nu har vi iaf växt upp lite, iaf till ålderns syne. Mogna är vi långt ifrån.

Såhär fina var vi för några år sedan iaf:

Märk väl, att poserna är väl inövade. Sådär härligt vänskapligt. Och glöm inte att ge mitt ashäftiga halsband lite uppmärksamhet. Trodde jag det såg äkta ut? Jag undrar ibland alltså, hur jag mår.