Lina- Hobbyfilosofi

Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
En svart pärm som står "tjejprojektet 2010" på. och så slog jag i armen på min kollegas skrivbord också.

Vad var det senaste du såg på tv?
Sverige-Danmark i hockey, annars ser vi inte så mycket på tv om kvällarna jag och R. Han har en massa sladdar och elektroniska prylar, så vi ser nedladdat på tvn istället. Ifall det räknas var det Criminal Minds.

Utan att se efter, gissa vad klockan är?
13.30.  13.44 - nåväl, inte så illa.

Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Veronica Maggio i mitt vänstra öra, i mitt högra hör jag två manliga kollegor i en hetsig diskussion

Vad gjorde du på innan du började svara på den här undersökningen?
Skrev på en projektrapport, som börjar arta sig nu.

Vad har du på dig?(detaljerat)
Rosa tygskor, grå sockor, svarta byxor med skinndetalj, vitt linne och en vitt tröja. Piffig som jag är har jag sjal och ett brunt armband också.

När skrattade du senast?
På fredagsmötet innan, men mest fnissade. Igår tokskrattade jag dock, åt R mest för att han är ett sjukhuvud ibland. <3

Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En aktivitetsplan, post-it lappar och lite listor. Gillar listor, de lugnar mig.

Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En lägenhet, och ett körkort. Och skodon. Skor är viktigt, lite som ett beroende.

Berätta något om dig som folk inte känner till?
Jag stalkar folk, eller ja jag tror det. Jag är supernyfiken och det har nog mynnat ut i någon form utav besatthet. Ja jag tror faktiskt det. Men jag försöker givetvis tygla det så bra det går.

Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad ska skulle det vara?
Men, det vet jag ju inte.

Tycker du om att dansa?

Ibland, förstår verkligen inte varför, jag kan inte dansa. Men jag vill gärna tro det när jag är onykter, då dansar jag stort, vilt och flyktigt.

Har du några husdjur?

Nej, men jag vill ha en hund. Fransk bulldog eller mops ska det va

Vilket jeansmärke?
Alltså, jag jobbar inte mycket jeans. Annars är jag mer för hur de ser ut snarare än märke.

Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Det känns för långt bort för att ens tänka på, men något coolt givetvis.

Vilken var din första konsert?
Min första riktiga konsert var nog med Michael Jackson. Bussresa med pappa syster och en annan pappa och hans döttrar i samma ålder. Det var mäktigt, jag fick äta på clock och pappa drack öl ur plastglas.

Fyra favoritsaker utan rangording?
Telefon, Visakortet, Dator, Min kalender

Vilka gör du, önskningar eller planer?
Jag önskar en massa, men jag utför det som jag faktiskt planerat.

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Det var pappa som fick välja mitt namn, tror han ville ha en kille egentligen. Han kallade mig/ kallar mig alltid på Linus. Så fick det väl bli den kvinnliga motsvarigheten, Lina.

Gillar du din boendesituation?
Njae, jag är väl inte överlycklig. Men jag får ju somna bredvid R varje natt. Det är fint tycker jag.

Har du bra hörsel?
nej, det har jag verkligen inte. Jag hör jättedåligt, och snart kommer jag säkert få börja bära hörsnäcka.

Idrottar du?
Nej, jag går på gym. Ibland, och har blivit tokdålig på det de senaste veckorna. Skyller på att jag inte är helt kry, ja det gör jag

Smeknamn?
Linis kallas endel mig, mesigt egentligen. Att ha ett smeknamn som är längre än mitt vanliga. Ville alltid bli kallad något coolt när jag var mindre, men det fanns ju inget. Och ja, Linus av pappa då.

Vilken låt lyssnar du på just nu?
Veronica Maggio - Månskensregn

Vad ska du göra nu?
Hämta ytterligare en kopp kaffe, och skriva på min rapport. Det ska bli bra det här.

Spenderade en tid igår (innan värken förstörde hela dagen, dumma) med att läsa gamla bloggar.  Gamla milstolpar i mitt liv liksom. Började blogga nästan på dagen när jag flyttade till Halmstad. Skönt att kunna se delar av sitt liv i digitalform, hur jag utvecklats, förändrats och framför allt växt upp. Vissa vänner börjar få åldersnoja nu. De närmar sig 25, skitsnack säger jag. Klara hade åldersnoja när hon fyllde 23, jag gratulerade henne för att hon fyllt ålder då bröst börjar växa. Man måste tänka lite så, glatt. Hur ska man annars klara av att fylla 30 senare i livet? Ska jag få åldersnoja då och springa runt o kortkort, mesch-tyg och hårband och kalla det för nostalgi? Nej, jag har lovat migsjälv att aldrig må dåligt över att bli ett år äldre, ett år visare, bättre, rikare och gladare. Ja så säger vi.

Minns också hur lång och gropig vägen har varit fram till vart jag befinner mig nu. Tittar jag bakåt ser jag katastrofala fyllor bakom kröken, idiotiska killbeslut bakom vägbulan iderika stunder till vänster och tusen skratt vid solen. Bagaget är liksom sprängfyllt av fina minnen, underbara vänner och soliga stunder. Men et finns mycket plats kvar, så jag drar en usväng och fyller på med mer. I framsätet har jag numer en co-driver. En fin man. Snäll och omtänksam, som alltid är beredd att dra i handbromsen om jag kör för fort. Tittar jag framåt ser jag en spikrak solig väg.

Ikväll firar vi livet med lite martini på en filt med mycket angenämt sällskap.

Mina promenader till jobbet varje dag, från GT via laholmsvägen, igenom glasgången på HH och till kontoret händer det alltid en massa saker. Vi kan börja på laholmsvägen, när det inte kommer armypants och skriker och gastar, så har vi lastbilschaufförerna. Kom igen, jag vet att ni har trist i era små fyrkanter, ont i huvudet utan grandoften från era för gamla wonderbaums och ögon som hänger efter att ni stannar i era små vägfickor med pluntan. Och jag är väl med på att ni är småpilska efter flera dagar på vägen. Men vad tror ni när ni hänger ut genom era tyska fönster med sug i blicken och hårig kulmage? Att jag och alla de andra ni tutar på, hänger er ut genom fönstret skalll bli lite till oss, och känna att fan vad het jag måste vara idag? Känna uppskattning? Vilja hoppa in i er fyrkant och mysa lite när trafikljusen lyser rött? Nej, jag försöker blänga mitt argaste på dem.

När jag kommer fram till glasgången, helskinnad från vansinnesblåsten och trafiken på laholmsvägen möts jag alltid utav samma tjej som städer där uppenbarligen. Och jag vet, det är väl inte ett glamouröst jobb i sig, men det måste ju faktiskt göras., och det är ett jobb som ger betalt precis som alla andra. Har provat att le lite mot henne, jag menar vi möts ju varje dag, och jag är ju svensk. Då gör man sånt, ler mot främlingar bara för att man råkar möta varandra nästan varje dag. Men hon verkar minsann inte vilja besvara mitt leende. Hon blänger, jättearg tjej på sin motordrivna dammsugare/torka-golven-maskin. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta. Vill hon att jag ska byta rutt? Det kan jag ju inte. Vill hon köra på mig med den där? Kanske rent av över mig? Ibland vänder hon sig om också, då småspringer jag nästan. Jag har faktiskt inte anställt henne, jag vill ju bara vara en snäll medmänniska.

Nej, alltså imorgon kanske jag kan skriva något av värde.

Eller senare idag.

Molly tolkar här ungefär hur hon ser ut när hon blänger;

Måndag morgon, och jag sitter och känner mig sådär förbannat viktig som bara jag kan göra helt utan anledning ibland. Drar iväg lite mail, ringer lite och vips känner jga mig som chef, eller vill leka chef iallafall. Bestämma lite, Linas diktatur. Bestämma mycket. Undrar hur det skulle se ut egentligen, i mitt eget huvud skulle jag bli en alldeles fantastisk chef. Gåi mina chaneldräkter, jimmy choo skor och min blanka korpsvarta portfölj skulle innehålla en väldans massa viktiga papper, kontrakt och dyra elektroniska prylar. Jag skulle ha ett stort luftigt designkontor och med mina blodröda naglar skulle jag sitta och peka och bestämma över folk. Jag vill liksom driva en stor koncern, och då finns tyvärr inte tid till att bli bundisar med "golvfolket" jag skulle vara ganska hård, vilja få saker gjort fort och om någon skulle slarva skulle jag inte ha några som helst problem med att gasta, skrika och hota med uppsägning. Assistenter skulle gå efter mig, vilja ara lite som mig. Min närmaste assistent skulle jag vara snäll mot, jättesnäll faktiskt. Ge glada hejarop till, hejja på i jobbet liksom. Men egentligen skulle jag vara den mest fantastiska chef, mina anställda skulle tycka att jag var rättvis, lite hård i vissa fall, men alltid rättvis. Vårat förhållande skulle vara uppbyggt lite på hatkärlek tror jag.

Eller så skulle jag helt enkelt inte klara av det, och bli en jättesnäll och rättvis chef. SOm ändå få saker gjorda. Men det skulle vara lite tufft att ha makt nog till att kunna vara en ovannämnd chef. visst?

Sedan är det inte sagt att jag inte kan springa runt i mina chaneldräkter och Jimmy Choo skor ändå. Och vara ödmjuk i dem. Men chef, det ska jag bli.

Nu ska jag ta mina drömmar/mitt storhetsvansinne och dra en kaffe och en fralla på mitt jobb. Där jag arbetar som någon form av ansvarig ändå. Det är väl ändå en start? Dessutom har jag redan här förmåner, de kallas gratis kaffe och fralla varje ag. Det är väl inte illa för en praktikant?

Nu ska jag chefa över min egen blogg , och faktiskt böja skriva i den. Hur ska jag kunna bli något eller någon om jag inte ens kan våra min blogg? jisses, skärpning