reflexvästen

rätt oproduktiv dag, promenaden i duggregnet var iaf givade och jag har aldrig varit så het som jag var iförd thights, regnbyxor, farmorströja, regnjacka (turkos) och reflexväst. toppa med fleecemössa och handskar.

Nej nu skiter vi väl i vad jag hade på mig under de 1,5 timmarna. Det gör vi.

Vad säger ni, kan vi inte försöka vara lite mer aktiva på bloggarna? När allt kommer omkring är det ju ett förbannat roligt sätt att fördriva tiden. Men, mina kära vänner tycks ha övergivit denna värld. Vi kör, once and for all , vilka är med mig?

otrogen på öppen gata

såhär ser en lördag ut i de småländska skogarna:

frukost i en helt normal tid, vi snackar alltså inte tolv-frukosten som jag är så bekant med på lördagar i Halmstad. Sedan var jag en god dotter som höll mamma sällskap i mataffären i två timmar. Känns irrelevant att berätta vad vi gjorde där faktiskt. Efter det tog jag min numer bortglömda jacka och pälsade på mig för en fotbollsmatch nere på idrottsparken, ja det heter så här. Borde man få kalla de halvtaskiga planerna för en idrottspark? Det var iallafall en spännande match, som slutade med positiva skönsånger i omklädningsrummet. Var inte på plats därinne dock.

Efter en underbar middag, signerad mamma Karin med tillhörade rödvin begav jag mig ivä'g till Gislaved. Yes, parken skulle intas. Efter vin och mys med Jessica bar det av på vingliga ben.

Det är onekligen en mycket udda upplevelse, det där med Gisleparken. Här samlas den mest konstiga blandning av människor. Allt ifrån den dansanta men mycket ensama 40 åringen till 18 åriga tjejer som alltid tycks röra sig i flock. Det dricks flasköl och Gts. Det står stekiga killar i baren med hopp om att få gå hem med dendär bruden han just supit snygg nog. Men i många fall endast är de nästan bara ute efter dendär 4:an White Russian som han bjuder på för att imponera. Här väntar man inte tills man är hemma, nej bakom en buske vid hockeyhallen fungerar minst lika bra, om inte bättre.
Nej nu generaliserar jag något, det kan vara högst trevligt där ibland. I små mängder, med mycket stora mellanrum, och endast i sällskap av människor som inte finner det oerhört tillfredsställande att hulka på toaletten, och springa runt och dansa parningsdans hela kvällen. 

Nu skall jag laga mysmiddag till mig och min bror. Det är vi ikväll, vi ska hänga och han skall lära mig att dansa moonwalk. Det har han sagt. För det kan han.

puss.


vi kör-

oj, vänner och kära. jag glömmer bort bloggen. det är för mycket att stå i.
Jag har ju flyttat och haft mig, bott in mig i min första egna lägenhet. Efter två år som sambo med Pernilla och ett år som sambo med Klara. Det har varit en underbar tid, men det var dax att växa upp nu.

Ska bättra mig och verklgien ge det en ärlig chans nu. Har nog endel tid i veckan.
Just nu befinner jag mig i Anderstorp med mycket trötta ögon.
För en vecka sedan befann jag mig i Halmstad, med härligt sällskap, alldeles för mycket champange och "en barlängd champange-shots, tack" . Det rekomenderar jag inte alls.

Det var för övrigt en mycket läskig tågresa mot skogen idag. Inte nog med att man behöver trängas bland svettiga människor, okloka 14åringar som försöker hävda sig inför killarna de lyckats få med sig på resan och tanter som alltid tycks envisas med att äta mat som luktar otrevligt, dvs banan eller prickigkorv. Jag lyckas hamna mittemot en blondin som tycktes vara lesbisk. Och jag tror att jag ofrivilligt lyckades flörta med denne. Det slog mig först efter en "vänlig" vidrörning av mitt högra lår. Det var en spännande med samtidigt väldigt omvälvande upplevelse. Jag har alltså haft min första lesbiska flört, och jag tycker detta kvalificeras mer än väl.

Nu skall jag spendera en vecka i skogen, jag väljer att kalla det semster. Jag tänker ägna mig åt promenader, plugg, framtidsplaner och annat viktigt. Och till helgen tar jag den skogsgröna rullväskan jag fick låna av Louise idag och beger mig ut på äventyr med familjen Gustavsson till Oslo. Detär faktiskt mitt första besök där. Och det är med spända nerver jag beger mig till landet med människor jag inte förstår ett dugg av vad de försöker säga. Tro mig jag försökte förstå en hel sommar på Tylösand. Man kommer långt med ett leende och en förstående nick. På måndag om en och en halv vecka är jag åter på plats i Halmstad. Då är jag anträffbar för den som vill. Vill ni inte träffa mig kommer jag med all säkerhet att våldsgästa . För saknaden kommer infinna sig någonstans mellan torsdag och Oslo.

Nu kör vi, kärlek.


RSS 2.0