sedär

efter film och tv-tittande igår fick jag ett samtal ifrån min kära sambo. Hon var hema redan, inte för att hon var för onykter, nej nej. hon hade lekt "mata hästen" och det gick åt helvete. Där låg hon i soffan när jag och Lou kom med en fot större än en apelsin .  Vi ansåg att sjkhuset vore på sin plats, men nej . Sjukvårdsupplysningen ansåg att det bara var en spricka. Hur fan hon nu kunde veta det genom telefon.  Efter en sömnlös natt från Klaras sida hade hon så ont att hon inte kunde stå på foten idag. Jag har nog aldrig sett en större fot eller för den delen. Lou tog med henne till sjukan, jag kunde ju inte följa med då jag tvättade för glatta livet.

Nu har jag varit i telefon med Lou hela dagen. Resultat:
'* et var inte alls en stukning
* hon har minst tre sprickor i foten
* hon ligger just nu med morfin i kroppen
* i väntan på operation
*hon kan inte opereras förän efter sju. Då hon åt EN CLEMETIN vid ett idag. fy fan.
* gips ska på, och förhoppningsvis kan hon ta sig hem imorgon.

Så nu ska jag bege mig till sjukhuset och krama på henne. Tänk om jag hade varit Jesus nu, då hade jag dragit min hand lätt öer foten på henne, så hade hon kunnat spinga iväg från sjukhuset med direkten. Men nu nöjer hon sigförhoppningsvis med en go kram.

Peace.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0