läppstiftsdjungeln

alltså, jisses. Julen är ju för tusan snart här. Det slog mig igår i snön, när mamma pratade om hur duktig hon varit och minsan förberett köttbullar, revben och liknande till vårt grymma julbord som dukas upp den 24:e.

hade en fantastisk dag igår, sov ganskia dåligt under natten och sådär så jag steg väl upp till doften av kaffe runt klockan tio. Sedan promenerade vi över en timme i snön, jag och mamma. Vi pratade om sådär världsliga ting. Ni vet, om han på kullen som gör si eller familjen nedanför som gör så. Och bebisar, som vi pratar bebis. Det är väl kanske inte det konstigaste eftersom jag har en syster som blir tjockare och finare för varje gång vi ses. Man ser i mammas blick när det kommer på tal, det riktigt lyser. För "det är ju hennes bebis" . Tobias tror på att  det är en rockbebis, och spelar Van Halen , Kiss och liknande för den varje dag.

Sedan flanerade vi i storstaden Gislaved. Ni vet, där samlingsplatsen är den stora klockan och butikerna heter Klädstället, och cafeérna Linneas och har  samma inredning som de hade när vi satt där inne och tjyvrökade som mindre, för det var tillåtet.

Och coola var vi, diskuterade detta med min gamla barndomskärlek igår. Hur otroligt tuffa vi var då. Vad skolan var vår  högborg där vi kunde bestämma ordna och vara tuffa precis som vi ville. Vi hängde hjälmarna på styret, och var man häftig slängde man bak den på pakethållaren. Vi träffades i trapphusen och lekte pusslekar i rasterna, och när man kom upp sig i åldrarna började alla coola tjyvröka och skolka. Vi höll oss bakom Pernillas trädgård, i skogen där. Och ciggen snodde vi från min syster. Så stod vi där och blossade, hostade och låtsades göra halsbloss och lät den blöta ciggen gå runt i ringen. Sedan gned vi granbarr mot fingrarna, sprutade ullaredsparafym på kläderna och drog en klick tandkräm i munnen. Sedan kände föräldrarna ingenting. verkligen inte. Jag gillar det, nuförtiden springer alla runt och växer upp jättefort. Vad händer då med tjusningen att göra olagliga saker?

jaja, På kvällen var jag på Krokusvägen, hos syster och hennes Tobias. De är de sjukaste jag vet, och jag kan itne riktigt förstå att de ska bli föräldrar. De två som brottas och retas fortfarande? Fast det är klart, de är fantastiska. Och pluset ligger väl lite att bebisen aldrig behöver känna sig utan lek-kamrater. Jag har iallafall inte skrattat så myccket på evigheter känns det som.

Idag är en rätt skön dag, har bokat lite möten, intervjuer, skriver lite c-uppsats och ser solen utanför fönstret. Och jag ska få träffa min fina pappa idag. Min lilla korta underbara pappa. Vi ska väl mest "chilla" som han använder med stolthet i rösten.

Halmstad, på återseende fredag. Då har jag saker att reda upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0