yeah i got busted
lite jens lekman på det så är man ju igång igen. shout out!
sitter i stan hos Malin med mina favoriter från de småländska skogarna. man måste älska det . De andra snyggingarna är ju ute på respektive äventyr,
Ångesten har infunnit sig, och nej jag har inte gjort bort mig eller så. Festivalångesten är det . Minns min allra första (och tyvärr ända hitills) festival. Vi hade bokat biljetter till hultsfred och jag och malin var i extas. Vi var 14 och 15 år. Vi var nervösa, peppade och exalterade. Dagen innan festivalen backade vår skjuts, så vi fick avboka i sista minuten. Istället samma år tog vi festivalbussen till Emmabodafestivalen. Och det var faktiskt inte fy skam det heller. Vi fick se några favoritband, och några nya heta band. Vi sprang runt med bandaren och lekte p3 och lurade faktiskt en och annan full besökare att hälsa till sin mamma i direktsändning. Vi smög in på festivalklubben och drack finfina drinkar, sov i ett toalettpapperfyllt tält en natt, fick in en packad festivalbesökare som malin fick slänga ut, chillade i brassestolarna i solen och tvättade håret i kallvatten. precis som det ska vara. Jag minns hur cool jag tyckte jag och Malin var. Vi var kungar på stället, och bäst när vi lyssnade på Chrisitan Kjellvander på varsinn killaxel. Självkalrt syntes vi och hördes mest, men jag antar att ingen tvivlade?
Suget på festival kom tillbaka förra året (när jag gåtti genom min period när jag absolut ite kunde tänka mig att sova i något sunkigt tält eller inte duscha på några dagar). En mycket kär vän var iväg på festival och ringde, suget blev grymt stort. Så iår är det dax igen. Men den stora frågan är : Way Out West eller PEace and Love, självklart förstår jag att desa festivaler inte på n¨got sätt kan mäta sig med varandra. Men det handlar om jobbscheman och att det ska passa oss båda. Ja, tips mottages gärna och jag är redo som aldrig förr.
peace. (malin kan inte skriva blogg just nu, för hon hade en eldsvårda i lägenheten innan och har bränt sönder sina fingrar, ikväll kan hon alltså utan konstigheter begå brott utan att kunna bli indentifierad på något sätt)
sitter i stan hos Malin med mina favoriter från de småländska skogarna. man måste älska det . De andra snyggingarna är ju ute på respektive äventyr,
Ångesten har infunnit sig, och nej jag har inte gjort bort mig eller så. Festivalångesten är det . Minns min allra första (och tyvärr ända hitills) festival. Vi hade bokat biljetter till hultsfred och jag och malin var i extas. Vi var 14 och 15 år. Vi var nervösa, peppade och exalterade. Dagen innan festivalen backade vår skjuts, så vi fick avboka i sista minuten. Istället samma år tog vi festivalbussen till Emmabodafestivalen. Och det var faktiskt inte fy skam det heller. Vi fick se några favoritband, och några nya heta band. Vi sprang runt med bandaren och lekte p3 och lurade faktiskt en och annan full besökare att hälsa till sin mamma i direktsändning. Vi smög in på festivalklubben och drack finfina drinkar, sov i ett toalettpapperfyllt tält en natt, fick in en packad festivalbesökare som malin fick slänga ut, chillade i brassestolarna i solen och tvättade håret i kallvatten. precis som det ska vara. Jag minns hur cool jag tyckte jag och Malin var. Vi var kungar på stället, och bäst när vi lyssnade på Chrisitan Kjellvander på varsinn killaxel. Självkalrt syntes vi och hördes mest, men jag antar att ingen tvivlade?
Suget på festival kom tillbaka förra året (när jag gåtti genom min period när jag absolut ite kunde tänka mig att sova i något sunkigt tält eller inte duscha på några dagar). En mycket kär vän var iväg på festival och ringde, suget blev grymt stort. Så iår är det dax igen. Men den stora frågan är : Way Out West eller PEace and Love, självklart förstår jag att desa festivaler inte på n¨got sätt kan mäta sig med varandra. Men det handlar om jobbscheman och att det ska passa oss båda. Ja, tips mottages gärna och jag är redo som aldrig förr.
peace. (malin kan inte skriva blogg just nu, för hon hade en eldsvårda i lägenheten innan och har bränt sönder sina fingrar, ikväll kan hon alltså utan konstigheter begå brott utan att kunna bli indentifierad på något sätt)
Kommentarer
Trackback
