once
en gång i veckan, det anses väl vara ett gott betyg till en början iallafall.
Jag har en ny vän, ett nytt hem kan man kalla det. Ganska stor och svart, ståtlig på något vis. Ställer alltid upp och har alltid tid och plats för mig. Den reagerar vid namn skolbiblioteket. Här spenderar jag timmar varje dag, eller ja jag och min lap. C-uppsatsen hägrar, och vi kämpar med artiklar, litteratur och annat löst papper. Tur vi har valt en intressant ämne. Vem klagar om man får läsa modereportage och annat som faktiskt räknas som studietimmar?
Fick en kick i söndags, jag fick verkligen det. Någon gav mig en spruta motivation. Den infann sig någongång mellan one three hill och gossip girl. Och nu efter några aktiva dagar känns livet helt plötsligt tusen gånger bättre. Jag somnar dock inte som jag vill om nätterna, kan nog bero på tredje världskriget som pågår en våning upp. Och ändå fick jag ha min egentid ifred igårkväll, utan stök och barnfötter. Jag fick lyssna på mina från förr fem älsklinggrabbar, dricka mitt rabarberthé och mysa i mina varma tofflor med total tystnad från ovan. Men när jag rinner isäng kring halv ett- tiden med ögon som svider och ett huvud som tänkt på samma sak på tok för mycket, tycker man ju att sömnen vore en självklarhet. Nej nej, då precis då börjas det. Det kanske inte alls är något märkvärdigt däruppe, bara två människor som tycker om varandra väldigt mycket. vad vet jag
Högst på min önskelista för kvällen är en helkroppsmassage. Jag och Louise har varit på SATS idag igen, vi kör. Men idag hände det något, vi fick storhetsvansinne. Det skulle testas, tryckas, trixas och maxas på alla tänkbara maskiner. Resultatet nu såhär några timmar efteråt? Jag känner mig överkörd, totalt jävla överkörd. Mina armar är svaga, mina ben värker och min mage vet jag itne riktigt hur jag skall beskriva. Men vet ni om? jag älskar det, det känns så otroligt skönt på sågot vis. Och, enda botemedlet är ju på det igen, så imorgon är det dax. Kvällen följs med fredagsmys, min nya kärlek. Min enda kärlek. Den och kaffe.
Peace.
Jag har en ny vän, ett nytt hem kan man kalla det. Ganska stor och svart, ståtlig på något vis. Ställer alltid upp och har alltid tid och plats för mig. Den reagerar vid namn skolbiblioteket. Här spenderar jag timmar varje dag, eller ja jag och min lap. C-uppsatsen hägrar, och vi kämpar med artiklar, litteratur och annat löst papper. Tur vi har valt en intressant ämne. Vem klagar om man får läsa modereportage och annat som faktiskt räknas som studietimmar?
Fick en kick i söndags, jag fick verkligen det. Någon gav mig en spruta motivation. Den infann sig någongång mellan one three hill och gossip girl. Och nu efter några aktiva dagar känns livet helt plötsligt tusen gånger bättre. Jag somnar dock inte som jag vill om nätterna, kan nog bero på tredje världskriget som pågår en våning upp. Och ändå fick jag ha min egentid ifred igårkväll, utan stök och barnfötter. Jag fick lyssna på mina från förr fem älsklinggrabbar, dricka mitt rabarberthé och mysa i mina varma tofflor med total tystnad från ovan. Men när jag rinner isäng kring halv ett- tiden med ögon som svider och ett huvud som tänkt på samma sak på tok för mycket, tycker man ju att sömnen vore en självklarhet. Nej nej, då precis då börjas det. Det kanske inte alls är något märkvärdigt däruppe, bara två människor som tycker om varandra väldigt mycket. vad vet jag
Högst på min önskelista för kvällen är en helkroppsmassage. Jag och Louise har varit på SATS idag igen, vi kör. Men idag hände det något, vi fick storhetsvansinne. Det skulle testas, tryckas, trixas och maxas på alla tänkbara maskiner. Resultatet nu såhär några timmar efteråt? Jag känner mig överkörd, totalt jävla överkörd. Mina armar är svaga, mina ben värker och min mage vet jag itne riktigt hur jag skall beskriva. Men vet ni om? jag älskar det, det känns så otroligt skönt på sågot vis. Och, enda botemedlet är ju på det igen, så imorgon är det dax. Kvällen följs med fredagsmys, min nya kärlek. Min enda kärlek. Den och kaffe.
Peace.
Kommentarer
Trackback
