bli en vinnare i den globala världen
okej, det här med listor. Ni vet. som man gjorde när man var liten. Skrev i sin dagbok eller sådär. Ristade i någon träbänk när man var tuff, vem man låtsades älska för stunden. Sedan går man och tror att man blivit vuxen. Slutar med sån skit tror man, börjar visa känslor utåt istället. Byter smyghångel i korridoren mot offentligt , very classy hångel på krogen.
Men. jag har inte slutat med mina listor, det har nog egentligen ingen. Men nu skriver man inte bästa boyband i sin låsta dagbok som förvarades under kudden ellerpå annat hemligt ställe. Nej nu kör du med spotify, gör egna listor. Moderna listor. Coola listor som du sedan kan dela med dig av, till dina vänner som du tycker har förbannat dålig musiksmak. Är du ännu häftigare sitter du och lägger ner tid på att hitta låtar "ingen annan visste fanns" så du kan leka låthittare för vännerna.
Kärlekslistorna har nog faktiskt raderats ut , tror jag. och faktum är att jag verkligen hoppas på det också. Jag minns när jag satt och skrev listor. Alla i klassen skulle vara med. Jag vetinte om jag försökte vara pk där. Men så var det. Sedan tog man listan och låste dagboken, la den under kudden och hade hemlis med sigsjälv. Någongång visade man bästa vännen, Pernilla. Vi kunde jämföra listor, skratta åt att hon lade Patrik sist och inte Paul. Och hon skrattade tillbaka för jag hade Robin före Henrik. Skrev man listan för tjusningen? För att inte glömma bort vem man rankade högst för stunden? det var sött ändå. Minns när mn frågade chans. Den klassiska lappen. ja , nej och kanske. Kanske kan jag inte idag förstå att man ville ha som alternativ. inte nej heller. För det tog jag aldrig som svar, jag väntade helt enkelt någon dag och frågade igen, kanske skickade Pg att fråga åt mig istället för att skicka en töntig lapp. Vi coola jobbade inte med lappar, vi skickade en kompis. Fick man ett nej då, frågade jag själv istället. Tillslut blev väl killen ifråga så trött på mig så det fick bli ett ja, i några dagar. Verkligen giande förhållande det där. Det tackar man för. Det som lagt grunden till sån som jag är idag. Gällande sånt. Tur det verkar som om jag kan ha ändrat mig. Sedan att fråga chans har dött ut, nu skickar man ju en relationshipsrequest på facebook istället. Undrar om det finns maybe där. Pernilla and Markus is maybe in a relationship.
Nej jag jobbar inte så, jag är glad att jag har en hand att hålla. Jag har slutat dansa parningsdans på krogen men någon man tror sig älska för stunden.
tills vidare
Men. jag har inte slutat med mina listor, det har nog egentligen ingen. Men nu skriver man inte bästa boyband i sin låsta dagbok som förvarades under kudden ellerpå annat hemligt ställe. Nej nu kör du med spotify, gör egna listor. Moderna listor. Coola listor som du sedan kan dela med dig av, till dina vänner som du tycker har förbannat dålig musiksmak. Är du ännu häftigare sitter du och lägger ner tid på att hitta låtar "ingen annan visste fanns" så du kan leka låthittare för vännerna.
Kärlekslistorna har nog faktiskt raderats ut , tror jag. och faktum är att jag verkligen hoppas på det också. Jag minns när jag satt och skrev listor. Alla i klassen skulle vara med. Jag vetinte om jag försökte vara pk där. Men så var det. Sedan tog man listan och låste dagboken, la den under kudden och hade hemlis med sigsjälv. Någongång visade man bästa vännen, Pernilla. Vi kunde jämföra listor, skratta åt att hon lade Patrik sist och inte Paul. Och hon skrattade tillbaka för jag hade Robin före Henrik. Skrev man listan för tjusningen? För att inte glömma bort vem man rankade högst för stunden? det var sött ändå. Minns när mn frågade chans. Den klassiska lappen. ja , nej och kanske. Kanske kan jag inte idag förstå att man ville ha som alternativ. inte nej heller. För det tog jag aldrig som svar, jag väntade helt enkelt någon dag och frågade igen, kanske skickade Pg att fråga åt mig istället för att skicka en töntig lapp. Vi coola jobbade inte med lappar, vi skickade en kompis. Fick man ett nej då, frågade jag själv istället. Tillslut blev väl killen ifråga så trött på mig så det fick bli ett ja, i några dagar. Verkligen giande förhållande det där. Det tackar man för. Det som lagt grunden till sån som jag är idag. Gällande sånt. Tur det verkar som om jag kan ha ändrat mig. Sedan att fråga chans har dött ut, nu skickar man ju en relationshipsrequest på facebook istället. Undrar om det finns maybe där. Pernilla and Markus is maybe in a relationship.
Nej jag jobbar inte så, jag är glad att jag har en hand att hålla. Jag har slutat dansa parningsdans på krogen men någon man tror sig älska för stunden.
tills vidare
Kommentarer
Trackback
