`rutinhitler
underbart, fem svar. gulligt. gillar speciellt de "anonyma" kommentarerna. ni är de mest anonyma jag vet.
det slog mig idag. hur rutinerna börjar frysa sig fast kring mitt liv som isen på gatan. Hur jag har struktur på livet nu, något jag aldrig varit sådär jättebekant med innan. Hur jag liksom har dagarna planerade och hur tiden flyger förbi. Jag tror jag ,ed öppna armar välkomnats i vuxenlivet.
Det är sån skillnad för bara ett år sedan, och jag vet att jag bara varit på SPH några veckor men kom inte här och säg att det inte räcker för total förändring. Det var inte längesedan jag låg i sängen halva dagen, muttrade något om djävulens påfund när jag hade föreläsning klockan tio och vägrade gå ur sängen innan klockan tolv om jag var "ledig" . Drog mig upp, in i duschen och iväg. Skitsur för det mesta faktisikt. Morgonen och jag har aldrig varit varandras vänner. Knappt ens sånna man hejar på när man möts på stan faktiskt. Vi har nog alltid hatat varandra lite. Tills nu, när vi faktiskt börjar lära känna varandra. Nu trivs vi ganska bra ihop, morgonen och jag. Så spenderade jag dagarna, skitsur innan tredje koppen kaffe nått strupen, glad och igång när jag inte var i skolan och timtals i någons studentlägenhet med en kaffekopp i handen. Highlife tyckte jag. Men tro nu inte att jag hatat livet, aldrig. jag har tyckt det har varit underbart, lite skola då och då på veckorna och klackarna i något klistrigt tak om helgerna.
Nu, däremot. Tror jag ju att jag blivit vuxen. Jag går upp runt sju varje mogron. Kvart över anser jag att jag försovit mig. Infinner mig på jobbet och är igång klockan åtta. Runt tio läser jag runtom hur folk vaknar, hur de är taggade på dagen. I smyg tycker jag att "jisses vad sent de går upp, och herregud halva förmiddagen har ju redan gått". I smyg. Jag tror jag har blivit cool. Sträcker lite på mig och tänker att fan vad jag uträttat mycket redan. Men, egentligen hade jag också nog legat kvar vid den tiden, om inte längre. Om det inte varit för att jag faktiskt börjar klockan åtta och mpste då vara på plats. Så jag inser nog , här på min röda kontorsstol med ljumet kaffe i handen att jag nog faktiskt inte alls är så cool och häftig.
Men, struktur det har jag, och en bättre vardag. Dessutom uppskattar jag helger mycket mer nu. Speciellt i fredags. Fråga vemsomhelst vad jag uppskattade fredagen. Jisses. Det var jag och fredagen mot världen.
Tills vidare.
det slog mig idag. hur rutinerna börjar frysa sig fast kring mitt liv som isen på gatan. Hur jag har struktur på livet nu, något jag aldrig varit sådär jättebekant med innan. Hur jag liksom har dagarna planerade och hur tiden flyger förbi. Jag tror jag ,ed öppna armar välkomnats i vuxenlivet.
Det är sån skillnad för bara ett år sedan, och jag vet att jag bara varit på SPH några veckor men kom inte här och säg att det inte räcker för total förändring. Det var inte längesedan jag låg i sängen halva dagen, muttrade något om djävulens påfund när jag hade föreläsning klockan tio och vägrade gå ur sängen innan klockan tolv om jag var "ledig" . Drog mig upp, in i duschen och iväg. Skitsur för det mesta faktisikt. Morgonen och jag har aldrig varit varandras vänner. Knappt ens sånna man hejar på när man möts på stan faktiskt. Vi har nog alltid hatat varandra lite. Tills nu, när vi faktiskt börjar lära känna varandra. Nu trivs vi ganska bra ihop, morgonen och jag. Så spenderade jag dagarna, skitsur innan tredje koppen kaffe nått strupen, glad och igång när jag inte var i skolan och timtals i någons studentlägenhet med en kaffekopp i handen. Highlife tyckte jag. Men tro nu inte att jag hatat livet, aldrig. jag har tyckt det har varit underbart, lite skola då och då på veckorna och klackarna i något klistrigt tak om helgerna.
Nu, däremot. Tror jag ju att jag blivit vuxen. Jag går upp runt sju varje mogron. Kvart över anser jag att jag försovit mig. Infinner mig på jobbet och är igång klockan åtta. Runt tio läser jag runtom hur folk vaknar, hur de är taggade på dagen. I smyg tycker jag att "jisses vad sent de går upp, och herregud halva förmiddagen har ju redan gått". I smyg. Jag tror jag har blivit cool. Sträcker lite på mig och tänker att fan vad jag uträttat mycket redan. Men, egentligen hade jag också nog legat kvar vid den tiden, om inte längre. Om det inte varit för att jag faktiskt börjar klockan åtta och mpste då vara på plats. Så jag inser nog , här på min röda kontorsstol med ljumet kaffe i handen att jag nog faktiskt inte alls är så cool och häftig.
Men, struktur det har jag, och en bättre vardag. Dessutom uppskattar jag helger mycket mer nu. Speciellt i fredags. Fråga vemsomhelst vad jag uppskattade fredagen. Jisses. Det var jag och fredagen mot världen.
Tills vidare.
Kommentarer
Postat av: pg
våga vägra anonymiteten. eller ngt.. haha
Trackback
