Den enda lögnen
2010, jag har nog inte riktigt lärt mig att skriva så ännu. Får liksom titta ner på tangenterna så att det blir rätt. Dubbelkolla på skärmen. Nåväl, året har börjat fint. Det firades in med runt 30 stycken, tre-rätters och bubbel. Får erkänna att rödvinet smakade på topp, fast inte överdrivet på något sätt. Jag tog steget tillbaka, medans andra stjärnor lyste desto klarare på nyårsnatten.
Skulle ta mig ifrån Windy igår, hem till Småland för en snabbvisit. Visst, dagen började bra. En kopp kaffe, lite frukost. Inga konstigheter. Fick stressa till tåget, eftersom jag och planering tydligen inte går hand i hand alla gånger. Det stör mig. Att upplysa mig om sådana saker borde vara straffbart. Väl framme stirrar jag omkring på stationen och hittar inget tåg. Jag menar inte ens jag, som ibland kan tas för att vara lite förvirrad kan missa ett tåg med kring 7 vagnar. Jovisst, ersättnignsbuss. tackar så mycket. Efter en extra timme ute i kylan fick jag kliva på. Där kom min vita räddare. Alldeles stor, blank och givetvis utan värme. Visst hade jag kunnat vänta inne på stationen, men för er som itne varit på Halmstad centralstation skall jag upplysa er. Här trängs nednötta träbänkar med uteliggare. Kanyler med inslagna skåp. Öst möter väst. Nej jag riskerar hellre en förkylning än sjukdomarna som sitter i de väggarna.
Men det roligaste, eller kanske mest tragiska i situationer som denhär är ändå hur svenskar väljer att reagera. Vi har den självskrivna ledaren, som ställer sig först, pratar med alla högt och skämtar till det för att lätta upp stämningen. Vi har klungan som väljer att bli irriterade och bilder klagomur på parkeringen. Sedan har vi de som tar tillflykten med sin telefon, ringer alla de känner och skrattar, bekragar sig. och i vissa fall skryts det till och med om vad som händer. Vi har de som går med strömmen och säger att detta var ju beglagligt, som som skulle till min pojkvän i Värnamo och ville inte åka på vägen för halka. Nu ska hon minsan sitta och vara rädd hela vägen. Henne fick jag bredvid mig, henne och ledaren. Det blev intressant. Man ska liksom undermedvetet bli bästa kompisar för att man delar denna upplevelse. Det är det som krävs för att vi ska komma ut och lätta lite på vår personliga sfär. Nåväl, hem kom jag. Även om det var två timmar försent.
Kvällen spenderade jag i en jacuzzi, i en bastu och med två-rätters på Harrys. Sedan att servicen var ganska dålig, utbudet smalt och att jag fick någon form av matförgiftning hör väl inte till.
Idag blir det åter till windy, ska tydligen gå på bio. Avatar. Vem kunde tro det? det och att Pernilla blivit brunett är liksom otippat. Men trevligt.
Tills vidare.
