något å det grövsta
dagarna rinner förbi likt en ganska lång och trist bäck. Det går framåt men kanske inte riktigt som planerat. Det fryser ibland på vägen liksom. Vi jobbar inga vägbulor, utan totala djävla tvärstopp. Men jag jobbar runt dem, så löser sig det mesta oftast också med bravur, såklart. Man får väl jobba med lite självförtroende i bagaget. Hur skulle det annars se ut? sedan omger man sig med förbannat bra människor, som får en att känna total lycka.
Träningen går framåt, jobbar på med samma pass, samma underbara träningskompis och med samma gnislande maskiner som på någt vis får mig att svettas. Gillar konceptet liksom. Jobbar på någon timme, ibland får vi hybris och kör på ytterligare. Skit i träna fel, vi tränas precis som vi vill så länge det känns rätt. Vaknar upp med träningsvärk , skönaste värken som finns tror jag . Man häver sig , förhoppningsvis med lite hjälp upp ur sängen. Känner efter lite i kroppen, och där någonstans mellan de krispiga lakenen och duschen, infinner sig värken. Det är en skön bekräftelse på något vis. Man ler lite nöjt inombords och tänker "fan vad grym jag är, sjukt hårt pass igår" och nämner det gärna i förbifarten sådär lätt och luftigt. Sedan att det kan bero på att man är totalt djävla otränad eller helt fel träning bekommer en inte. Värken är det som räknas, bekräftelsen och lite av en belöning. En vis man sa en gång till mig att jag tränar fel om jag inte får träningsvärk, kan så vara. Men fan vad jag tränade rätt igår då.
C-upphetsandet är snart slut, lite fix och trix innan den går igenom. Annars börjar praktiken på torsdag. En härlig vår på Science Park Halmstad väntar. Nu kommer den sanna karriärskvinnan att få liv. Suit up!
Rätt trött på att halka runt som lättklädda kvinnor gör när de väljer att brottas på såpa nu. Jag jobbar inte med vinterskor eller vantar. Sneakers och en hand att hålla funkar lika fint. Men jag väljer hellre att hålla den handen på en strand med värme, sol bad och sötsliskiga paraplydrinkar. Där är också enda stället man faktiskt uppskattar en pina colada eller en sex on the beach. Fast, det är ganska härligt att jobba päls, filt och värmeljus också.
Tills vidare
Träningen går framåt, jobbar på med samma pass, samma underbara träningskompis och med samma gnislande maskiner som på någt vis får mig att svettas. Gillar konceptet liksom. Jobbar på någon timme, ibland får vi hybris och kör på ytterligare. Skit i träna fel, vi tränas precis som vi vill så länge det känns rätt. Vaknar upp med träningsvärk , skönaste värken som finns tror jag . Man häver sig , förhoppningsvis med lite hjälp upp ur sängen. Känner efter lite i kroppen, och där någonstans mellan de krispiga lakenen och duschen, infinner sig värken. Det är en skön bekräftelse på något vis. Man ler lite nöjt inombords och tänker "fan vad grym jag är, sjukt hårt pass igår" och nämner det gärna i förbifarten sådär lätt och luftigt. Sedan att det kan bero på att man är totalt djävla otränad eller helt fel träning bekommer en inte. Värken är det som räknas, bekräftelsen och lite av en belöning. En vis man sa en gång till mig att jag tränar fel om jag inte får träningsvärk, kan så vara. Men fan vad jag tränade rätt igår då.
C-upphetsandet är snart slut, lite fix och trix innan den går igenom. Annars börjar praktiken på torsdag. En härlig vår på Science Park Halmstad väntar. Nu kommer den sanna karriärskvinnan att få liv. Suit up!
Rätt trött på att halka runt som lättklädda kvinnor gör när de väljer att brottas på såpa nu. Jag jobbar inte med vinterskor eller vantar. Sneakers och en hand att hålla funkar lika fint. Men jag väljer hellre att hålla den handen på en strand med värme, sol bad och sötsliskiga paraplydrinkar. Där är också enda stället man faktiskt uppskattar en pina colada eller en sex on the beach. Fast, det är ganska härligt att jobba päls, filt och värmeljus också.
Tills vidare
Kommentarer
Postat av: Anonym
du gillar ordet jobba väl?
Trackback
