utfrågning
nej jag har inte haft tid, jag har ju för guds skull blivit moster. Det blev en liten Molly. Hon är det finaste jag vet.
Var hemma på besök i helgen, blev endel fina inslag. Bebismys, mammavård och äntligen få träffa finaste pappa. Ja just det, syster och Tobias träffade jag också, men dem hade jag väl varken tid eller lust att lägga ner tid på just denna helgen, Josefin har jag ju sett i 22 år och tobias i snart 5. Men Molly, den tjejen och jag skapade band i helgen.
Det känns rätt okey att heta Lina nu. Jobbet går fint, fullt upp och ett härligt gäng på SPH. Jag fullkomligt älskar att det händer en massa spännande varje vecka nu, md events och liknande. Helgerna spenderar jag numer med att åka tåg, buss eller så. Anderstorp, Munkedal och Anderstorp igen. Ja, jag skla med bfriend till hans trakter. Till skogarna. Det bär av på Fredag eftermiddag. Det ska bli en spännande upplevelse. Och en ny. Jag har inte direkt varit runt och hälsat på viktiga familjer sådär innan.
Jag kan bara ana i min fantasi hur jag kommer bli, vad tar man på sig? pennkjol och blus? tok-kortkort och urringat kanske? Hur kommer de uppfatta mig? som den tokblyga tjej jag är i smyg? den högljudda tjejen som tar alltför mycket plats? Kommer väl antagligen stå där, rakryggad mot hallväggen och le mitt bredaste. Här gäller det att ha koll på konsutionen av alkohol, om det nu skulle bli läge. Tre glas vin, max så håller jag nog en nivå jag skall klara av. Vi kommer anlända på fredagkväll, R har sagt att det kommer gå jättebra. Tror han att jag tror på vad han säger? De kommer välkomna mig med ett leende, sätta mig på en stol mitt i vardagsrumsgolvet med en strålkastare rakt mot mig. Denna kommer vara så varm, och med all press kommer jag förmodligen börja svettas. Äckligt liksom. Sedan kommer hela Munkedal komma hem till det till synes oskyldiga gula huset. Där kommer utfrågningen att börja. En och en. De har lagt upp ett schema, det är sagt att max en minut per invånare. 2 om man är god vän till familjen. Så får jag sitta där, fastbunden på min trästol medans de frågar ut mig om diverse. Vad jobbar din faster med? vad var din mammas flicknamn? ingen fråga för personlig eller jobbig. Sedan ojar de över svaren, pustar och suckar och tänker vilken tjej han har hittat då. Jisses, hur skall detta gå tänker de i smyg där de sitter och avnjuter sitt kaffe och kanske en mandekubb när allt är klar, hon passar ju inte in här. Vad som finns kvar av mig då vet jag inte, säkerligen ligger jag i fosterställning på golvet. Och kan bara vänta på att R kommer och räddar mig, rädd exposed och alldeles förkrossas över denna förfärliga upplevelse
Men vad vet jag egentligen?
Var hemma på besök i helgen, blev endel fina inslag. Bebismys, mammavård och äntligen få träffa finaste pappa. Ja just det, syster och Tobias träffade jag också, men dem hade jag väl varken tid eller lust att lägga ner tid på just denna helgen, Josefin har jag ju sett i 22 år och tobias i snart 5. Men Molly, den tjejen och jag skapade band i helgen.
Det känns rätt okey att heta Lina nu. Jobbet går fint, fullt upp och ett härligt gäng på SPH. Jag fullkomligt älskar att det händer en massa spännande varje vecka nu, md events och liknande. Helgerna spenderar jag numer med att åka tåg, buss eller så. Anderstorp, Munkedal och Anderstorp igen. Ja, jag skla med bfriend till hans trakter. Till skogarna. Det bär av på Fredag eftermiddag. Det ska bli en spännande upplevelse. Och en ny. Jag har inte direkt varit runt och hälsat på viktiga familjer sådär innan.
Jag kan bara ana i min fantasi hur jag kommer bli, vad tar man på sig? pennkjol och blus? tok-kortkort och urringat kanske? Hur kommer de uppfatta mig? som den tokblyga tjej jag är i smyg? den högljudda tjejen som tar alltför mycket plats? Kommer väl antagligen stå där, rakryggad mot hallväggen och le mitt bredaste. Här gäller det att ha koll på konsutionen av alkohol, om det nu skulle bli läge. Tre glas vin, max så håller jag nog en nivå jag skall klara av. Vi kommer anlända på fredagkväll, R har sagt att det kommer gå jättebra. Tror han att jag tror på vad han säger? De kommer välkomna mig med ett leende, sätta mig på en stol mitt i vardagsrumsgolvet med en strålkastare rakt mot mig. Denna kommer vara så varm, och med all press kommer jag förmodligen börja svettas. Äckligt liksom. Sedan kommer hela Munkedal komma hem till det till synes oskyldiga gula huset. Där kommer utfrågningen att börja. En och en. De har lagt upp ett schema, det är sagt att max en minut per invånare. 2 om man är god vän till familjen. Så får jag sitta där, fastbunden på min trästol medans de frågar ut mig om diverse. Vad jobbar din faster med? vad var din mammas flicknamn? ingen fråga för personlig eller jobbig. Sedan ojar de över svaren, pustar och suckar och tänker vilken tjej han har hittat då. Jisses, hur skall detta gå tänker de i smyg där de sitter och avnjuter sitt kaffe och kanske en mandekubb när allt är klar, hon passar ju inte in här. Vad som finns kvar av mig då vet jag inte, säkerligen ligger jag i fosterställning på golvet. Och kan bara vänta på att R kommer och räddar mig, rädd exposed och alldeles förkrossas över denna förfärliga upplevelse
Men vad vet jag egentligen?
Kommentarer
Trackback
