de vet ingenting om oss
Idag är det en fin dag, det liksom spritter i hela kroppen. Det var ganska lätt att gå upp ur sängen. Även om jag gick upp en kvart försent.
Spenderade en tid igår (innan värken förstörde hela dagen, dumma) med att läsa gamla bloggar. Gamla milstolpar i mitt liv liksom. Började blogga nästan på dagen när jag flyttade till Halmstad. Skönt att kunna se delar av sitt liv i digitalform, hur jag utvecklats, förändrats och framför allt växt upp. Vissa vänner börjar få åldersnoja nu. De närmar sig 25, skitsnack säger jag. Klara hade åldersnoja när hon fyllde 23, jag gratulerade henne för att hon fyllt ålder då bröst börjar växa. Man måste tänka lite så, glatt. Hur ska man annars klara av att fylla 30 senare i livet? Ska jag få åldersnoja då och springa runt o kortkort, mesch-tyg och hårband och kalla det för nostalgi? Nej, jag har lovat migsjälv att aldrig må dåligt över att bli ett år äldre, ett år visare, bättre, rikare och gladare. Ja så säger vi.
Minns också hur lång och gropig vägen har varit fram till vart jag befinner mig nu. Tittar jag bakåt ser jag katastrofala fyllor bakom kröken, idiotiska killbeslut bakom vägbulan iderika stunder till vänster och tusen skratt vid solen. Bagaget är liksom sprängfyllt av fina minnen, underbara vänner och soliga stunder. Men et finns mycket plats kvar, så jag drar en usväng och fyller på med mer. I framsätet har jag numer en co-driver. En fin man. Snäll och omtänksam, som alltid är beredd att dra i handbromsen om jag kör för fort. Tittar jag framåt ser jag en spikrak solig väg.
Ikväll firar vi livet med lite martini på en filt med mycket angenämt sällskap.
Kommentarer
Trackback
